är växjö bättre att vara i än ljungskile? först trodde jag det. men smekmånaden är över och jag vantrivs. eller det är ett ganska starkt ord men jag trivs inte alls som jag önskat jag skulle göra. misären i ljungskile sista året är svårt att slå. förmodligen mitt värsta år någonsin. och redan där funderade jag på att hoppa av min utbildning men valde att stanna. ett beslut jag i efterhand fortfarande funderar på om det var rätt. därför ska jag denna gång verkligen lyssna på mig själv och min kropp. och jag, jag mår inte bra. det är faktan som har kommit upp till ytan.
och jag saknar HAN. hur kan jag efter ett och ett halvt år fortfarande inte bara släppa det. jo, för det snuddade på perfektion det vi hade. ingen har förstått mig som han gör. inga kramar lindrar som hans. jag har försökt ersätta dig och tryggheten som fanns i din famn. men ingens armar är som dina. INGENS! jag hoppas snart jag bara kan släppa dig. men nu ska jag inte vara naiv. nu ska jag låta det läka ut ordentligt. inga genvägar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar