torsdag, september 18

det har varit en av mina värsta veckor detta året. särskilt idag.

hela kvällen har jag spenderat på mitt rum.

jag har tänkt. och insett saker.




jag är trött. trött på två veckors vänner. med det menar jag att man hörs en, två veckor konstant. sen så hörs man inte på månader. jag klarar inte av det längre. det tär på mig. jag behöver veta var jag har mina vänner. jag tycker inte om vänskaper som är så upp och ner. som jag mår numera så går det inte.
mitt psyke klarar inte det. att inte veta vart man har människor.



jag vet inte var jag har mina vänner längre. vem de är. kanske har jag växt från dem, kanske var det inte så stark vänskap som jag trodde?



jag är ingen person med bekanta.

har aldrig varit och kommer aldrig bli.

det känns som jag är på väg åt samma håll som för några år sedan.

när jag sållade mina vänner. tänkte och insåg den bistra sanningen.

1 kommentar:

Titti sa...

Syster jag finns ALLTID här för dig *stor kram*